Det är rätt mycket fördomar - och just i det här fallet en verklighetsbaserad fördom. Det krävs en statligt anställd för att svara "mm" på "ha en bra dag".
Tidigare idag blev jag stannad av två tjejer på stan. Och som av en släng av arbetsskada kan jag tycka att det är spännande att se vad de försöker sälja och hur, så jag har slutat att vända bort blicken och se avsevärt upptagen ut med att inspektera luften på andra sidan vägen. Så de säger hej och jag gör mig redo för deras samtal. Men jag förstod inte. Alls.
Först började jag fundera på när jag senast tvättat öronen. Sedan började jag fundera på vad hon inte hade tuggat ur. Sedan kom jag på det. Det var danska. Och jag förstod inte någonting. Avslutningsvis säger hon "kärlek" - tror jag - och "dig" och ser ut att vilja ha svar på en fråga. Det kunde jag tolka ur från mina oerhörda människoläsartalanger - att det var en fråga hon ställde alltså.
Jag ler - det brukar gå hem. "Hon är ju helt dum i huvudet, men hon ler, så hon är nog snäll." För sedan svarade jag omtanke och tjej nummer två säger att det var ett svar de inte hört förut. Så förmodligen svarade jag på en annan fråga än den de ställde. Men sedan sade de att det var fint. "Hon är ju helt dum i huvudet, men hon ler, så hon är nog snäll."
Nu ska jag deklarera på norska och funderar på hur man tillämpar leenden på Skatteetaten og selvangivelsen min og hvis jeg husker alle fradrag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar